4 mars 2012

Baby Doll - Top Cats

Ungdomsgäng raggar på kvinna med ledorden rock 'n roll.

Ett ungdomsgäng från 1950-talet åker bil på gatan runt tolvslaget. Gatan är full av liv med boppande musik och kvinnor som rockar loss tillsammans med snubbarna.

En av kvinnorna, som gick under smeknamnet "Fågeln", var så pass attraktiv att hon orsakade traffikstockning. Vissa män ramlade även helt sonika ner på gatan när hon gick förbi.

Ledaren i ungdomsgänget såg den attraktiva kvinnan och bestämde sig för att försöka lägga in en stöt och samtidigt byta ut smeknamnet "Fågeln" mot något annat. Han stannade bilen nära henne, vevade ner fönstret och ropade med ett leende:

- Bebisdockan! Du behöver lite rock 'n roll och någon som håller om dig eftersom det är så kallt! Kom hit med dig!

Kvinnan/Fågeln/Bebisdockan verkar måttligt imponerad av gängledarens raggningsknep. Hon är elak mot ynglingen och agerar kyligt, vilket gör att han tvingas fortsätta tjata.

Han staplar upp följande argument för att kvinnan ska åka med i hans bil:
  • Gatorna ser bra ut med kvinnan i passagerarsätet
  • Motorn brummar
  • Fåglarna nynnar
  • Hon gör honom komplett
  • Man kan åka högt upp på berg med bilen
  • Man kan åka på Rocky Road, Kärleksvägen och Sjunde himlen
Allt ovan låter ju väldigt bra, men Yngligen återkommer sedan till kärnan i vad han och hans gäng vill förmedla, vad kvinnan behöver. Allt hon behöver är lite rock 'n roll!

>> Riktiga texten

Jag reser mig igen - Thorsten Flinck

Mörksinnad man sitter på stol och deppar. Sedan ställer han sig upp.

Thorsten Flinck sitter på en stol och försöker minnas vad han gjort tidigare i livet, men allt han minns är färgen grå. Thorsten har en mängd sår som han behöver läka, men istället för plåster eller läkarvård så är han mer inne på en slags new age-lösning. Anledningen till att han behöver bli frisk är att han måste stå på scen innan 23:00.

Nu reser han sig från stolen, både en och två gånger. Han tittar in i en kvinnas svarta ögon och ser sig själv, varpå han ställer sig upp igen. Trots att kvinnans ögon är svarta så lyser hon upp Thorstens liv, vilket ger en fingervisning på hur mörkt Thorstens liv är.

Efter att ha ställt sig upp en sista gång går Thorsten ut på stan som visar sig vara formligen tapetserad med löpsedlar med bilder på honom. Thorstens motattack till detta är att gå upp på en scen och göra entré, och på detta sätt tysta sina kritiker.

Han ställer sig upp 8-9 gånger till och tar sedan en promenad i ”strömmarnas stad” (alla som kan sin Lasse Berghagen vet att ”strömmarnas stad” är Stockholm, och inte Strömstad som man kanske kan tro). Under promenaden konstaterar han att livet mest är en massa dramatik, kärlek och hat, varpå han ställer sig upp igen, och igen, och igen.

>> Riktiga texten