Mörksinnad man sitter på stol och deppar. Sedan ställer han sig upp.
Thorsten Flinck sitter på en stol och försöker minnas vad han gjort tidigare i livet, men allt han minns är färgen grå. Thorsten har en mängd sår som han behöver läka, men istället för plåster eller läkarvård så är han mer inne på en slags new age-lösning. Anledningen till att han behöver bli frisk är att han måste stå på scen innan 23:00.
Nu reser han sig från stolen, både en och två gånger. Han tittar in i en kvinnas svarta ögon och ser sig själv, varpå han ställer sig upp igen. Trots att kvinnans ögon är svarta så lyser hon upp Thorstens liv, vilket ger en fingervisning på hur mörkt Thorstens liv är.
Efter att ha ställt sig upp en sista gång går Thorsten ut på stan som visar sig vara formligen tapetserad med löpsedlar med bilder på honom. Thorstens motattack till detta är att gå upp på en scen och göra entré, och på detta sätt tysta sina kritiker.
Han ställer sig upp 8-9 gånger till och tar sedan en promenad i ”strömmarnas stad” (alla som kan sin Lasse Berghagen vet att ”strömmarnas stad” är Stockholm, och inte Strömstad som man kanske kan tro). Under promenaden konstaterar han att livet mest är en massa dramatik, kärlek och hat, varpå han ställer sig upp igen, och igen, och igen.
>> Riktiga texten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar