Om - Niklas Strömstedt

GES-medlem ger sig ut på en hypotetisk tankefärd och håller sig vaken med hjälp av sex.

Niklas Strömstedt står och ler åt spegeln. Han är missnöjd med vad han ser, men skyller detta på att spegeln inte fungerar som den ska. Han skyller även ifrån sig när det gäller hans konstiga själ, i det fallet är det gudarnas fel.

Niklas har ihop det med en kvinna som han gör framsteg med i förhållandet. De har ett telepatisk sätt att kommunicera som gör ord överflödiga.

Niklas bestämmer sig för att understryka hur mycket han älskar sin kvinna genom att presentera en mängd olika hypotetiska scenarier, där han jämför henne med olika konkreta och abstrakta ting.

Om man till exempel föreställer sig att kvinnan är ett hav så skulle Niklas vara en våg.
Kvinnan som himmel? Då har Niklas vingar.
Kvinnan = regn? Niklas = hav OCH land.
Och om kvinnan var musik eller en vidd, så skulle Niklas vara en sång eller vind.
Men om kvinnan inte fanns så skulle Niklas inte vara någonting alls, troligen eftersom det inte finns något som kompletterar ”ingenting”.

Han fortsätter berätta om en natt när månen upplevdes som stor. Det var varmt, så pass varmt att alla i Niklas kvarter hade fönstrena öppna. Niklas är trött, men uppmanar kvinnan att ha samlag med honom så att han kan hålla sig vaken. Han planerar även att fortsätta de sexuella aktiviteterna på morgonen.


>> Riktiga texten

Sista morgonen - Niklas Strömstedt

Känslig balladman blir övergiven av kvinna efter att ha kört på en fågel.

Niklas Strömstedt minns tillbaka och berättar om en kvinna som en gång sökte sig till honom. Årtalet är obestämt, men det framgår att vi befinner oss under våren. Han konstaterar i retrospektiv att det hade varit fördelaktig att besitta den kunskap som han har idag, redan vid detta tillfälle, men inser att det nu är för sent.

Niklas och kvinnan satt på balkongen och drack så pass mycket alkohol att de blev påtagligt berusade. De avslutar kvällen med att dela en flaska vin och har sedan samlag tills de somnar.

Nästa morgon vaknar de upp i ett ljust rum och Niklas känner sig full av liv och rörelse. Han jämför sin livfullhet med den befolkade gatan utanför. Våningen låg på tredje våningen och där låg Niklas och kvinnan och drack te, som de blandade med honung och mjölk. Kvinnan ägde en gitarr som Niklas spelade på medan hon dansade.

På sommaren tog de bilen och körde till Lidingö utanför Stockholm. På hemvägen körde de på en fågel. Tillsammans tog de beslutet att begrava den vid en sjö.

När hösten kommit kände kvinnan att något var annorlunda. Niklas beskriver det som att hon upplevde hösten som en sorts omstart. Själv var han bara tyst och tom.

Ibland går Niklas förbi huset där kvinnan bodde och lyckas även ibland få syn på henne. De hade trott att de förstått och bara blundat, skrattat och tagit allt de kunde få. Niklas funderar i efterhand på hur de kunde vara så naiva.

Han minns kvinnan ståendes eller sittandes i fönstret den sista morgonen. Någonting hade hänt på natten som gjorde att allt var slut morgonen därpå.

>> Riktiga texten